Första frosten.
Kallt.
Årets pepparkaksdeg var färdig redan innan arbetsdagen skulle börja.
Jag hade tripplat degen då jag vet att den är beroendeframkallande.
För mig.
Arvid och Sigrid gillar den också.
Men jag har verkligen inget stopp då jag väl sätter igång med att äta pepparkaksdeg.
Jag är väl medveten om detta - och har heller inget märkbart dåligt samvete över det - jag gör pepparkaksdeg 1 gång per år av just detta skäl.
Och passar på att njuta då det sker.
2 satser återstod då arbetsdagen var till ända...
Återstod gjorde tyvärr den dagliga löparrundan också.
Lyckades inte ta mig ut under lunchen.
För första gången.
Det kändes såååå kallt.
På med underställ så gick det lättare att ta sig ut i kylan.
Väl ute gick det bättre.
En sådan där krispig och tunn, härlig luft.
Och ett glittrande landskap.
En sann njutning.
Men jag hade tur med att de sista kilometrarna var upplysta.
Kvällarna kan ofta företas på något gemensamt bord numera.
Mysigt!
Lade mig med litet lätt magont - kan all den goda pepparkaksdeg spela in?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar