Ytterligare ett år har gått...

Så har man gått och blivit ett år äldre.

Nå jag ÄLSKAR att bli firad, att folk besvärar sig för just mig denna specifika dag.

Varje år.

Telefonen ringer, sms blippar och andra sociala medium lever sitt eget lilla liv.

Underbart!

Man behöver ju inte hetsa upp sig på alla de år som passerat, tänker jag.

Och sade så till barndomsvännen som ringde och grattade på morgonen.

"Jo, jo, det var ju kanske en ytterligare orsak till mitt samtal" säger hon.

"Du har väl tittat till dina försäkringar? Numera bör du kanske titta till efterlevandeförsäkring och kanske försäkringar pga sjukdomar...?" Gulp. 

Hon har ju självfallet helt rätt. 

Även om det var arbetsdag, låg jag och tryckte i sängen tills dess att övriga familjen tittade in med kaffe och sång.

De hade gjort iordning en väldigt fin hotelliknande frukost nere i köket.

Allt fanns med.

Där nere väntade även presenter.

Förutom det dignande frukostbordet.

Sigrid hade skrivit ett kontrakt om att hon lovar att vi ska spela tennis under helger vi inte har några gäster.

Anders hade köpt böcker om narcissism och psykopati. Som jag hade önskat mig.

Jag kan inte riktigt skillnaden mellan dessa två störningar, men har blivit väldigt nyfiken på båda.

2-4 procent av alla människor är tydligen psykopater, lika många narcissister.

Gemensamt för båda störningarna är total avsaknad av empati. 

Sedan är ju inte alla fullständiga psykopater eller narcissister, övervägande andel finns i ett gränsland.

De flesta är inte i närheten av varken Donald Trump (han finns med som studieexempel i ena narcissistboken) eller Ted Bundy (som sannolikt var båda och några till) kaliber.

Och några kan vara bra att ha i en grupp, åtminstone de som törs bryta ny mark utan att oroa sig alltför mycket om konsekvenserna. Det är om det börjar bli alltför många i en grupp som det inte fungerar - kittet som får människan att hålla samman i olika sammanhang är just empati. Och är det alltför många som saknar denna egenskap kan inte gruppen hålla samman. Och för ett flockdjur som människan blir detta ohållbart.

Det läskigaste är att det inte finns något botemedel.

Empati tycks vara något som barn utvecklar upp till fem års ålder.

Sedan kan du gå i terapi för att försöka lära dig hur folk förväntar sig att du ska bete dig. Men du kommer aldrig på djupet kunna förstå att andra har liknande tankar och känslor som du själv.

Eller har samma värde som du själv.

Medan jag håller på att läsa om detta stökas det runt i köket.

Arvid ska göra kvällsmaten - oxfilé och potatisgratäng!