Inte min favorit, måste jag erkänna. När det gäller vita viner har jag en bestämd uppfattning: Det måste finnas en märkbar syra, eller syrlighet, i smaken. Just det saknar viognier. Det svämmar över av aromatiska dofter och smaker. Aprikos, persika och kryddor paketerat i en oljig konsistens. Visst, ett glas till lämplig mat går absolut ner. Men efter det glaset är jag nöjd.
Jag har ett jättefint minne av ett viogniervin. Det var när Lena och jag intog varsitt glas till förrätten på Rånäs slott för ett antal år sedan. Underbart gott! Men det måste ha varit omgivningen - och sällskapet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar